Färgcirkeln är ett verktyg som hjälper dig som konstnär att förstå hur färger interagerar med varandra: hur de kan blandas för att uppnå harmoniska och/eller dynamiska färgrelationer. Färgcirkeln har en flera hundra år lång historia av vetenskapligt, konstnärligt, och filosofiskt utforskande och det finns flera olika varianter. Här fokuserar vi på en generell typisk färgcirkel för konstnärer som har grundfärgerna rött, blått och gult.

Så är den uppbyggd

En färgcirkel är uppbyggd av 12 olika färger: primär-, sekundär- och tertiärfärger.

Primärfärger

Cirkeln är uppbyggd av de traditionella grundfärgerna som bas, även kallade primärfärger:

• Rött
• Blått
• Gult

Sekundärfärger

När färgcirkelns grundfärger blandas med varandra får man fram det som kallas sekundärfärger:

• Rött och blått ger violett
• Rött och gult ger orange
• Blått och gult ger grönt

Tertiärfärger

När en grundfärg blandas med den sekundärfärg som är dess ’granne’ i färgcirkeln, får man fram det som kallas för en tertiärfärg. Det finns sex olika tertiärfärger:

• Röd och orange ger röd-orange (t ex Vermilion)
• Gul och orange ger gul-orange (t ex Mörk Kadmiumgul)
• Gul och grön ger gul-grön (t ex Lime)
• Blå och grön ger blå-grön (t ex Turkos)
• Blå och violett ger blå-violett (t ex Indigo)
• Röd och violett ger röd-violett (t ex Magenta)

Färgernas relationer i en färgcirkel

Det finns fem grundläggande ’scheman’ för att förstå färgernas relationer med varandra i färgcirkeln. Dessa kan användas för att bättre förstå hur man kan uppnå visuella effekter såsom kontrast och harmoni i sitt konstnärliga arbete.

1. Komplementfärger

Färgcirkelns komplementfärger är motsatta varandra i cirkeln. När de placeras bredvid varandra uppstår en stark kontrast och visuell spänning. Exempel på komplementfärger är rött-grönt, blått-orange och gult-violett.

2. Analoga färger

Dessa färger är placerade bredvid varandra i färgcirkeln. Till skillnad från komplementfärgernas kontrast är dessa i harmoni med varandra: de tenderar alltså att ge ett lugnare visuellt intryck än komplementfärgerna i färgcirkeln, som ger en mer dynamisk känsla. Exempel på analoga färger är blå, blå-grön/turkos och grön.

3. Triadiska färger

Triadiska färger består av tre färger med ett lika stort mellanrum mellan varandra i färgcirkeln som tillsammans bildar en triangel. Triadiska färger sägs ge en stark kontrast och visuell dynamik samtidigt som de känns balanserade.

4. Delade komplementfärger

Genom att först välja en basfärg och därefter välja de två grannarna till basfärgens komplementfärg på respektive sida, får man fram de delade komplementfärgerna. För blå är det till exempel gul-orange och röd-orange. Här uppnår man en kontrast som är lite mjukare och ’snällare’ än den direkta motsatta komplementfärgen.

5. Tetradiska färger

Tetra betyder ’fyra’ och för att få fram de tetradiska färgerna väljer man två par (alltså totalt fyra stycken) av komplementfärger, till exempel rött-grönt och blått-orange. Färgpaletten blir rik och dynamisk men behöver en noggrann balansering mellan varma och kalla toner.

Varma och kalla färger

Varma och kalla färger beskriver färgernas upplevda temperatur och påverkar hur färgerna upplevs – både separat och i kombination med varandra.

Varma färger som röd, orange och gul associeras typiskt till hetta, energi och vitalitet. De tenderar att ’avancera’ visuellt, vilket betyder att de upplevs hamna längst fram i en komposition, det vill säga närmst betraktaren. Varma färger är därför ideala för fokusområden och delar av kompositionens förgrund som du vill lyfta fram och ge emfas.

Kalla färger som blå, grön och violett å andra sidan tenderar att associeras mer till kyla, lugn och distans. Upplevelsen med dessa färger är att de drar sig tillbaka i kompositionen snarare än att avancera – de upplevs hålla sig mer i bakgrunden än i förgrunden.

Varma och kalla färger i interaktion med varandra

Man kan skapa en stark kontrast genom att utnyttja varma färgers interaktion med kalla färger. Om man till exempel placerar ett rött objekt mot en kall, blå bakgrund så kan det röda objektet upplevas som ännu mer levande.

Man kan även skapa rymd, djup och dimensionalitet i bilden genom ett effektivt utnyttjande av varma och kalla färger. Detta görs ofta i landskapsmåleri där jordliga varma toner placeras jämte kallare färger såsom i himmelen.